you better hold on.

Lördag, och sjuk!
Disputationsfest i linköping igår för tobias som efter dryga 10 år pluggande blivit Doktor i biokemi och ja jag vet inte allt.
smart kille, fattar inte smartheten, men jag är glad och stolt!

åkte hem tidigt pågrund av sjukdomen då, ensam i stora huset inatt, det gick bra, jag hade ju lilla hunden!
fikat med gamla vänner och nu är jag hemma igen.
huvudet är helt tjockt, kan inte riktigt tänka klart.

men okej, tankekraften tar sig igenom, jag erkänner.
hjärnan är på högvarv och känslorna snurrar runt, värre än vanligt faktiskt.
emotionally drained helt enkelt.

just idag är vemodet stort, jag vet vad jag vill men när allt går så fort och börjar bli på riktigt sätter som där dumma starka känslorna in som jag inte vet vad jag ska göra av!
blir galen!

Det finns inte mycket jag kan säga, kan inte uttrycka det jag känner just nu, det är så stort, kan inte ta på det.

Det är en slags flykt "ska du aldrig landa?"
ja jag flyr igen, men bara från mig själv, för att hitta tillbaka.

Honey I love you like the summer falls
and the winter crawls, you're above and beyond me.

Sanning, jag har inget annat än kärlek för er.

all you gotta do is; come real.

okeej! det här är tydligen the real shizzle!

Har vart i stockholm sen i tisdags, kom hem igårnatt.
vilken trevlig vistelse jag haft, softat runt med smulan elin, legat i soffan och bara myst, fart runt överallt, druckit vin, dansat, skrattat, haft huvudvärk, hostat ikapp, ätit god mat, fått första vårkänslorna, besök i besöket av lisa och company.
fantastisk vistelse helt enkelt, har haft så himla roligt och bra.
men viktigaste av allt, eller ja syftet med "resan"
jag var på arbetsitervju och fick jobbet!!

fick ett mail samma dag som intervjun, och åker tydligen på utbildning i alanya den 19 MARS!
det är två veckor dit, helt sjukt.
men jag är nöjd,chockad och glad såklart, reseledare blir det, för apollo.
vänder upp och ner på livet för andra gången, och det känns bra :)
snabba puckar gillar jag, det är exakt så jag vill ha det, då hinner jag inte tänka lika mycket.
självklart är det vemodigt.

jag älskar ju er, jag älskar allt med eran existens i mitt liv, men jag älskar inte det vi lever i, jag älskar inte platsen jag älskar er i.
jag behöver ett nytt äventyr, och det kommer jag att få.
men ni är alltid min största trygghet, alltid.
jag tröttnar, men aldrig på er, men jag måste kasta mig ut och få uppleva något annorlunda.

ni är egentligen mitt enda problem mitt uppe i mitt lyckorus, fast på ett bra sätt ändå.
för om det inte hade känts jobbigt att lämna er igen hade ingenting av det jag känner för er vart äkta.
men det är det, ni är det finaste en människa som jag kan önska sig.
en perfect match, allt stämmer, ni är fantastiska!

nu ska jag äta pizza, försöka smälta det här med livssituationen, packa ner livet i en resväska igen och bara åka, glömma vem man var för att sen växa igen och hitta helt rätt.
bli formad, forma, lära sig. men aldrig glömma bort att älska.

jag är så glad, jag har ingen aning om vad som väntar, men det skrämmer mig inte.
hälsning till livet : TRY ME, jag är redo!

Puss

RSS 2.0