i used to think you took my breath away, then i realised i was just suffocated by your bullshit

when life turns into something that is fully yours, and only yours.
love will find it's way, and you will realise who is worth fighting for.
cause most people are not, they're just there to fill out the empty room until someone better walks in.

Hush baby, speak softly

With you I have zero strength.
With you im in my fucking mind, without you im out it.


It's like an explosion everytime I hold you, wasn't joking when I told you ; you take my breath away



Det är först när man ger upp som det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Och även fast du inte tror det
Askan är den bästa jorden


Jag är så kär i det som är nu.

Packar ner livet i en resväska för andra gången, denna gången inte till England, denna gången till Grekland, jag vet inte hur det känns, det känns olika varje dag, men jag längtar.
Det ska bli skönt att sluta gå här och vänta när man inte ens vet vad man väntar på.

Det här är mitt nu, mitt äventyr och bara mitt, nåt jag gör ensam och själv och för mig.
inte bara för att fly, utan även för att växa.
Jag lovar att inte komma hem som ett vrak, lovar av hela mitt hjärta, för hjärtat är mitt nu, inte någon annans, alla lär sig av sina misstag, även jag.
jag ska aldrig mer sitta i ett kalt rum och skämmas för att jag inte tagit hand om mig själv, ska aldrig mer höra någon berätta för mig hur illa det kunde ha blivit.
och aldrig mer bli någon jag inte tycker om att vara, JAG bestämmer vem jag är, ingen annan.

den här bloggen kommer snart att bli något annat än vad den är nu, den kommer att bli något fint och roligt och bra :)

Med lyckan framför näsan, släng dig ut!

det måste kännas i ditt hjärta på riktigt

you still have a couple of hours to make this heart beat faster.

you better hold on.

Lördag, och sjuk!
Disputationsfest i linköping igår för tobias som efter dryga 10 år pluggande blivit Doktor i biokemi och ja jag vet inte allt.
smart kille, fattar inte smartheten, men jag är glad och stolt!

åkte hem tidigt pågrund av sjukdomen då, ensam i stora huset inatt, det gick bra, jag hade ju lilla hunden!
fikat med gamla vänner och nu är jag hemma igen.
huvudet är helt tjockt, kan inte riktigt tänka klart.

men okej, tankekraften tar sig igenom, jag erkänner.
hjärnan är på högvarv och känslorna snurrar runt, värre än vanligt faktiskt.
emotionally drained helt enkelt.

just idag är vemodet stort, jag vet vad jag vill men när allt går så fort och börjar bli på riktigt sätter som där dumma starka känslorna in som jag inte vet vad jag ska göra av!
blir galen!

Det finns inte mycket jag kan säga, kan inte uttrycka det jag känner just nu, det är så stort, kan inte ta på det.

Det är en slags flykt "ska du aldrig landa?"
ja jag flyr igen, men bara från mig själv, för att hitta tillbaka.

Honey I love you like the summer falls
and the winter crawls, you're above and beyond me.

Sanning, jag har inget annat än kärlek för er.

all you gotta do is; come real.

okeej! det här är tydligen the real shizzle!

Har vart i stockholm sen i tisdags, kom hem igårnatt.
vilken trevlig vistelse jag haft, softat runt med smulan elin, legat i soffan och bara myst, fart runt överallt, druckit vin, dansat, skrattat, haft huvudvärk, hostat ikapp, ätit god mat, fått första vårkänslorna, besök i besöket av lisa och company.
fantastisk vistelse helt enkelt, har haft så himla roligt och bra.
men viktigaste av allt, eller ja syftet med "resan"
jag var på arbetsitervju och fick jobbet!!

fick ett mail samma dag som intervjun, och åker tydligen på utbildning i alanya den 19 MARS!
det är två veckor dit, helt sjukt.
men jag är nöjd,chockad och glad såklart, reseledare blir det, för apollo.
vänder upp och ner på livet för andra gången, och det känns bra :)
snabba puckar gillar jag, det är exakt så jag vill ha det, då hinner jag inte tänka lika mycket.
självklart är det vemodigt.

jag älskar ju er, jag älskar allt med eran existens i mitt liv, men jag älskar inte det vi lever i, jag älskar inte platsen jag älskar er i.
jag behöver ett nytt äventyr, och det kommer jag att få.
men ni är alltid min största trygghet, alltid.
jag tröttnar, men aldrig på er, men jag måste kasta mig ut och få uppleva något annorlunda.

ni är egentligen mitt enda problem mitt uppe i mitt lyckorus, fast på ett bra sätt ändå.
för om det inte hade känts jobbigt att lämna er igen hade ingenting av det jag känner för er vart äkta.
men det är det, ni är det finaste en människa som jag kan önska sig.
en perfect match, allt stämmer, ni är fantastiska!

nu ska jag äta pizza, försöka smälta det här med livssituationen, packa ner livet i en resväska igen och bara åka, glömma vem man var för att sen växa igen och hitta helt rätt.
bli formad, forma, lära sig. men aldrig glömma bort att älska.

jag är så glad, jag har ingen aning om vad som väntar, men det skrämmer mig inte.
hälsning till livet : TRY ME, jag är redo!

Puss

I shoot for the moon but I'm too busy gazing at stars.

okej, detta suger.
ingen bloggdrottning direkt, hehehehe.
whatever.

lördag,har vart på gymet hela morgonen, öppet hus, vart på stan och lunchat samt fikat med totto och tobbe, är helt slut i kroppen, kanske gått ut lite för hårt, har träningsvärk över allt! sjuklig sådan också, samt en andra förkylning i kroppen, skönt.

blir hemmakväll, äta mat, bara ta det så jävla lugnt.
kan bli en sväng till olivia sen, mys!

Hjärtat mitt håller på att flytta, längtar tills jag får se hennes lägenhet :)

är nervös, men det känns bra, antingen händer det nu, eller senare.
men det händer, det har jag lovat.

har drömt jobbiga drömmar på senaste, och vaknat upp med en saknad, och den växer sig starkare tydligen.
försöker att tänka att det inte är på riktigt, tänka på allt som var dåligt.
men det fanns någon som var fantastiskt? eller?
varför skulle jag annars ha stannat? och varför denna saknad?
det är så mycket frågetecken, och dom kommer nog aldrig att följas av något svar.
irriterande och energikrävande, att lämna saker bakom sig har aldrig riktigt varit min grej.
tyvärr. intalar mig själv att jag är färdig och redo, det är jag nog inte, allt tar sin tid.

kommer på mig själv ibland med att sitta och undra, vad som händer där borta.
inser, jag vet ju redan, jag vet exakt vad du gör och hur du gör det och jag vet egentligen hur alla dina dagar ser ut, och det finns inget spännande med det, inget passionerat, inget.
bara andas samma luft, känna samma stress, träffa samma falska människor, att sitta fast i dimman.
tappa förmågan av att komma till insikt, aldrig riktigt förstå att det finns en värld därute.
att förstöra för sig själv, han missade chansen, sumpade den totalt, jag ville verkligen ge allt och lite till.
tillslut tar det stopp, besvikelse efter besvikelse, mitt i någonting som skulle vara något fint.
från att glänsa som världens prinsessa till att bli det där paranioda vraket.
inte värt det, jag hoppas att jag lärt mig.
att aldrig nöja mig, aldrig, alla är rövhål tills som visar motsaten.
enda sättet att inte bli besviken och nerslagen, det finns bara en väg nu, uppåt.

With you I'm in my fucking mind, without you, I'm out it

Guess it pours, yes it does, wish there wasn't any pain.
But I can't pretend there ain't, I ain't placin' any blame,
I ain't pointin' fingers, heaven knows there never been a saint.
I know it just feels like we just pissed away our history,
But just today, I looked at your picture, almost hate to say,
I miss you self consciously, wish it didn't end this way.
But I just had to get away, don't know why,
I don't know what else to say.. i just miss you, that's all.

Cock backwards is still cock you prick!!

Ahh självdestruktiva lilla lördag, att hitta gammal mobil, att inte kunna hålla fingrarna i styr, att läsa vartenda litet minne, överanalysera och försöka förstå på nytt, lönlöst och jävligt dumt. Det enda som händer är att ja gråter lite, blir arg för att jag inte förstår, antagligen aldrig kommer att förstå. Börjar om från början, ruta ett. Och jag som kommit så långt, i helvete jag börjar på ruta ett. Jag är stark, lyssnar på eminem, är arg och lovar mig själv att aldrig mer hitta gammal mobil och pilla på den, den funkar inte längre nu. Bra för mig, tur!! Tillbaka till solskenet utanför, tagga kvällen, tacka extra hormoner som håller mitt humör någorlunda balanserat. Älska livet, se vad som finns runtomkring mig, ta in det, och inse hur lyckligt lottad jag är. Vänner, att veta mina största misstag och ta del av mina djupaste brister, men fortfarande stå kvar. Kärlek på högsta nivå, jag önskar att det fanns ett sätt att förklara, men just nu kommer jag inte på hur, men jag ska verkligen försöka, vill ge tillbaka allt jag fått, i tusenfalt. Ut i solen nu, somsagt, tagga kvällen, den kommer bli enastående! Puss


Have a heart


Ha det bra, vi hörs, vi ses, i dina drömmar.

Tillbaka till verkligheten! ner med fötterna på jorden, det är lätt att tappa fotfästet men om man försöker att åtminstonde ha en fot kvar tror jag att man klarar sig ganska bra.
Förra veckan började dåligt, ingen energi och ingen hjärnkapacitet alls.

veckan slutade bättre, mysfrukost hos nina i fredags, och vilken brakfrukost sen, var mätt hela dagen!


sen att fly en stund, tänka på något annat. väldigt trevligt.
när man undrar vadfan man håller på med men gör det för att det inte finns någon anledning att inte göra det, gör det för att man kan, och framförallt för att man vill.


måndag igen, coop ringde inte imorse, jag är lite paff, men glad, jag och romina sov jättelänge, myste runt, romina lagade jättegod mat till mig och nu är jag på gymet.
möttes av kinderägg från stojan, Taack för att ni tar hand om mig när jag inte kan ta hand om mig själv!
<3
livets små ljuspunkter, en färgklick i tillvaron, en värme i hjärtat.


Skojar bara, jag kan ta hand om mig själv, det är bara det att jag fortfarande försöker samla ihop dom sista bitarna av mig själv, och det tar energi, att försöka förstå det ingen säger till dig men ändå menar.


jag är på god väg, uppåt, men det är en lång bit kvar, alla behöver en spark i röven ibland.
och då är det så skönt att veta att man har så fina vänner, förstår det inte själv, men det är så fantastiskt, att just jag, har just er. att ni bryr er.


jag är glad nu, men då vet jag också att det ligger där under och pyr, under ytan för att helt utan förvarning ta sig ut förstöra allt i min egen väg.
jag är min egen största fiende och jag vet om det. och jag ska bearbeta det, för min egen skull och för mina näras skull.
Självförtroendet nerkört i en tunna med skit, påväg uppåt som sagt, avduschad, fräsch.
Vi går mot ljusare tider, vi går mot värme, vi går mot lyckan, tillsammans :)


They just got fucking lucky.


london


.

.


You should have loved me better.

Okej, Hej kära vänner!
Dags för mig att återgå till verkligheten, att skriva ner allt jag känner för att skriva ner och sen sätta perspektiv på saker och ting, jag har snart varit hemma i 8 månader, 8 jävligt suddiga månader, men 8 ganska bra månader, att bli sparkad runt för att fatta vad som betyder nåt.
att hitta lyckan mitt i sorgen, att lära sig att leva med det.

om jag hade tappat kärleken när jag trodde att jag tappade mig själv skulle jag inte orkat stå där jag står idag, att älska er är bättre än någonting annat, och jag tackar er för det.
För jag har inte tappat mig själv, jag bara glömde bort en stund.

det har vart jobbigt,  utslaget immunförsvar följt av seperationsångest, ofrivillig viktnedgång, håravfall och stress, paranoia följt av brustet hjärta, följt av svek,lögner och fullständig förvirring
Det är en ny dag nu, och det kunde ha varit mycket mycket värre.
jag tycker mig ha kommit ganska lindrigt undan trots allt.

Och nu, påväg ut från stormen, ganska läkt och omplåstrad.
Det finns så mycket vackert som man glömmer bort att se, och det ska jag ägna mig åt nu, det vackra.

Välkommen tillbaka till mig själv, välkommen tillbaka in i värmen, välkommen till andra sidan, välkommen till min nya blogg.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0