Untitled

Det är först när man ger upp som det blir nått nytt
När man släpper taget tar man steget
Jag vet hur ont det gör när hoppet dör
Men askan är den bästa jorden
Och även fast du inte tror det
Askan är den bästa jorden


Jag är så kär i det som är nu.

Packar ner livet i en resväska för andra gången, denna gången inte till England, denna gången till Grekland, jag vet inte hur det känns, det känns olika varje dag, men jag längtar.
Det ska bli skönt att sluta gå här och vänta när man inte ens vet vad man väntar på.

Det här är mitt nu, mitt äventyr och bara mitt, nåt jag gör ensam och själv och för mig.
inte bara för att fly, utan även för att växa.
Jag lovar att inte komma hem som ett vrak, lovar av hela mitt hjärta, för hjärtat är mitt nu, inte någon annans, alla lär sig av sina misstag, även jag.
jag ska aldrig mer sitta i ett kalt rum och skämmas för att jag inte tagit hand om mig själv, ska aldrig mer höra någon berätta för mig hur illa det kunde ha blivit.
och aldrig mer bli någon jag inte tycker om att vara, JAG bestämmer vem jag är, ingen annan.

den här bloggen kommer snart att bli något annat än vad den är nu, den kommer att bli något fint och roligt och bra :)

Med lyckan framför näsan, släng dig ut!